Vandring på Pärlstigen i Bottnaryd

Igår, den 27 april, var vi ett tiotal vandrare som gick Pärlstigen vid Bottnaryds kyrka. Det var ett antal stationer som bygger på Frälsarkransens pärlor, som var placerade längs den vackra leden längs med sjön och över smal halvö som delar Kyrksjön. Det var fina tackeväckande ord som gavs oss vid de olika stationerna.
Efter avslutad vandring fick vi en guidning i den intressanta kyrkan. Målningarna på väggar och tak är verkligen en predikan i sig. Vi fick veta att helvetesskildringen i taket är så speciell att begreppet "djävulen i Bottnaryd" har myntats!
Men i taket finns också en detaljerad bild av det himmelska Jerusalem!
Efter stunden i kyrkan gick vi in i församlingshemmet och åt den medhavda matsäcken.
Det var en fin rofylld kväll vi fick tillsammans!

Enander fast i Peking

Tyvärr fick cafékvällen i Sandhem med Rolf Enander ställas in. Vulkanaskan från Island ställde till det. Vi hoppas kunna få Rolf Enander till någon annan cafékväll framöver.

De glömda barnen

Var i går kväll och lyssnade på Greger Valve från Hela människan som talade om de glömda barnen. Bland annat sa han att tio procent av alla som föds aldrig kommer in i samhället. De kommer från familjer där föräldrarna har så svårt att knyta an till sina barn så att barnen inte förstår att de är älskade för sin egen skull. Den största orsaken är alkoholen med dess både riskbruk och missbruk.

Han berättade bla om en händelse där han satt med ett par andra vuxna och samtalade. Då kom plötsligt en liten kille fram och satte sig i knäet hos en av de vuxna. Han satt där bara ett ögonblick och hoppade sedan ned igen. På frågan om varför han hade gjort det svarade han bara "jag ville känna hur det kändes!"

De glömda barnen behöver människor som bryr sig. Låt oss vara lyhörda för barn vi möter i olika sammanhang. Alla barn behöver känna att de är älskade!

I påsktiden

Nu är vi i påsktiden. Vi lever i glädjen över Jesu uppståndelse.
Lärjungarna hade svårt att fatta den - att ta in den på en gång. Det är inte förvånande. De som ju inte hade väntat sig allt det som skedde under påsken.
Petrus var ju dessutom otroligt besviken på sig själv eftersom han den natten Jesus hade blivit tillfångatagen hade förnekat att han överhuvudtaget kände Jesus.
Men så möter han Jesus den där morgonen vid sjön då Jesus frågor honom om han älskar honom. Inte bara en gång utan tre. Och Jesus ger honom uppdraget att ta hand om skaran av lärjungar. Att vara dess ledare.

Vad gör just Petrus utrustad för det? Visst var Petrus en ledartyp men jag tror att en orsak var att Petrus hade lärt sig mycket om sina begränsningar - en mycket viktig egenskap hos en ledare. Och trots besvikelsen över sig själv hade han ändå inte lämnat skeppet. Han hade fortsatt att vara med lärjungarna och sökt sig till Jesus när han åter uppenbarade sig.
Han trodde så mycket på sin kärleksfulle mästare att han inte lämnade honom. Och han fick uppdraget som alla Jesu vänner får - "följ mig!"